Det har knappast undgått någon att paret Reinfeldt bestämt sig för att separera efter drygt 20 år tillsammans. Bara några dagar innan nyheten tänkte jag på hur fint det är att vi har ett statsministerpar som lyckats vårda kärleken… Men tydligen varade det inte så länge till.
Vi vet inte vad det är som gjort att de kommit fram till detta beslut, men man kan ju alltid hoppas att de hittar tillbaka till varandra. Eller? Jo, det hoppas jag. Jag tycker att det känns synd att ”kasta bort” ett gemensamt liv. Men alla får ju såklart göra som de vill och tycker känns bäst.
Som jag ser det är kärlek ett beslut och det gäller att underhålla relationen. Men hur lätt är det på en skala när man har småbarn, jobbar mycket, är sjuk, trött eller bara allmänt less korta eller långa perioder? Ja, det är upp till varje par att klura ut. Men det går. Vi känner massvis med par som hållit ihop hela livet och som fortfarande är lyckliga och uppskattar varandras sällskap. Detta trots (eller kanske tack vare) jobbiga saker som de gått igenom tillsammans.
Under sportlovet åkte Jens och jag på en ”medelhavskryssning” med Birka Cruises (till Åland). Vid kvällens buffé delade vi bord med två medelålders kvinnor som tyckte att det var sååååå skönt att vara oberoende. De var på båten för att dansa och ragga. Man och barn hade de redan klarat av de njöt verkligen av sin ”frihet”.
I slutet av middagen kröp det fram att Jens och jag varit gifta i snart 17 år, att vi har tre barn tillsammans och fortfarande håller ihop och är lyckliga. De båda två blev så chockade att de inte kunde komma över det utan pratade om det resten av kvällen för de tyckte att det var så fantastiskt. (De hade hela tiden trott att vi var ett nykärt par i 20-årsåldern!)

Suddig bild tagen med mobilkamera...
Så hur håller man kärleken vid liv? Det är väldigt individuellt men jag ska dela med mig av några av våra bästa tips . Vi älskar våra barn och gör mycket med dem, men känner att vi också behöver göra saker tillsammans ibland, bara vi två:
- Åka på små resor. Helst över natten. Att sova på hotell känns lyxigt och är något vi unnar oss ibland.
- Åka och handla mat tillsammans. Vi gör ofta det när barnen lagt sig. (När nu butiker ändå har öppet sent på kvällarna, kan man lika gärna utnyttja det.)
- Gå promenader. Jag vet att jag tycker att det är lite jobbigt att komma ut, men när Jens väl lyckas få upp mig ur TV-soffan på en promenad är det trevligt.
- Träna tillsammans. Styrketräning, löpning, pingis…vad som helst.
- Titta på roliga YouTube-klipp.
- Städa, hänga tvätt, diska, laga mat och andra hushållssysslor och projekt hemma (jo, det är faktiskt väldigt trevligt att göra det ihop).
- Titta i fotoalbum och minnas gamla tider.
- Göra trädgårdsarbete.
- Skriva ner gemensamma minnen (vi har speciella böcker som vi skriver i).
- Inreda ett rum (t.ex. gjorde vi om vårt sovrum häromåret och det var väldigt lyckat att göra det tillsammans).
- Gå ut och äta på restaurang.
- Åka iväg och äta en glass eller något annat gott.
- Göra något som mest den andre gillar (t.ex. är det hur trevligt som helst när Jens orkar gå med mig i pysselbutiker!).
- Läsa något upplyftande tillsammans.
- Låta barnen sova över hos farmor/mormor och då passa på att hyra film och äta något gott på kvällen. Lång sovmorgon dagen efter är ett plus.
- Hälsa på någon äldre person eller göra något annat bra för någon annan.
- Gå på loppmarknad.
- Basta ihop (mina föräldrar har en bastu som vi brukar låna ibland när de inte är hemma).
- Skicka SMS eller e-postmeddelanden till varandra under dagen.
- Planera inför framtiden (vart vill vi resa, vad vill vi göra när barnen flyttar hemifrån?).
- O.s.v.
Listan kan göras lång. Det här var bara några saker som vi kom på just nu och som vi brukar göra. Det viktiga är att medvetet och så ofta som möjligt planera in gemensam tid även om tiden är knapp och man kanske känner sig frestad att försumma det. Det är i alla fall så vi hållit och håller kärleken och relationen vid liv.

Jens och jag skrev brev till varandra medan han gjorde lumpen i Östersund 1994-1995. En bra bit över 100 långa brev hann det bli och vi har som projekt att läsa igenom dem alla (några brev i månaden har det blivit). Vi har hållit på i nästan ett år men projektet kommer nog sträcka sig över några år till. Kul!